fbpx

”Jag vill att vi rör oss där människorna är”

”Jag vill att vi rör oss där människorna är”
När han behövdes som föreståndare för Pingst igen var det självklart för Pelle Hörnmark att ställa upp. Att inge trygghet i en svår tid och lägga en god grund för kommande ledarskap. Hans önskan är att få se en mer utåtriktad rörelse och ett bättre stöd till den lokala församlingen.

Ovanför oss på väggen hänger en tavla där pastor Getu Ayalew från Etiopien håller om två svenska missionärer i förbön. I just detta land har Pelle Hörnmark själv arbetat.
När vi möts en onsdag i augusti på pingstkontoret i Alvik, har det hunnit gå ett par månader sedan Pelle valdes till föreståndare för Pingst FFS. En intensiv tid ligger bakom, men han har hunnit få några veckor i sommarstugan på Öland tillsammans med sin fru Tina.

Om någon hade sagt till honom när han var ung att han skulle bli föreståndare för Pingst, inte bara en gång utan två, så hade det känts helt osannolikt konstaterar Pelle, men samtidigt uppmuntrande.
Även om han läste till ingenjör på gymnasiet så insåg han ganska tidigt att det drog åt ett annat håll. Och dopet i den helige Ande satte på allvar riktningen i hans liv.
– Jag tänkte inte i första hand att jag skulle bli församlingspastor utan mina förebilder var dynamiska entreprenörer som Aril Edvardsen, som bröt ny mark, berättar Pelle.
Ändå blev han så småningom pastor i Pingst Jönköping men har också varvat sitt arbete på hemmaplan med missionsuppdrag. Numera är han förutom det nationella ledarskapet även föreståndare i Ulriksbergskyrkan, Växjö.

Hur skulle Pelle idag beskriva sig själv som person och ledare?
– Jag tycker om människor men har också en rätt stark introvert sida. Jag behöver få vara ensam med mina egna tankar ibland. Sen är jag allmänt intresserad av många olika saker och min spellista på Spotify är en salig blandning.
– Jag behöver också få vara lite praktisk och bygga något, vill helst ha ett garage där jag kan laga en gräsklippare. Som församlingsarbetare kan man ha så svårt att mäta resultat, så det är skönt ibland att bli klar med något.
– Som ledare kan jag nog vara rätt tillbakalutad och följsam men också peka med hela handen och vara ganska burdus.

Till Pelles främsta förebilder idag hör afrikanska ledare. Ofta kommer inte deras visdom från den senaste litteraturen om ledarskap utan ur de många svårigheter som de själva gått igenom. De blir verkligen ett med vad de säger, framhåller han.
– De har lärt mig att inte bara anamma en teori utan låta den gå in och vända i mig själv. Och att enkelheten är något bra. Att inte försöka briljera utan beskriva saker så att folk fattar. Detta är vad jag har sett hos dem, exempelvis mannen där uppe, säger Pelle och tittar upp på tavlan på väggen.

I slutet av maj höll Pelle sin första predikan som ny föreståndare för Pingst. Då berättade han om att han för ett antal år sedan fick en cancerdiagnos.
– Jag hade gärna varit utan denna erfarenhet, men den gav mig samtidigt insikt om att jag behöver använda tiden rätt och att vara tacksam för det jag har. Den har betytt något i min relation till Tina. Däremot har den inte skapat någon fruktan hos mig.

I samma predikan betonade han att vi först är tjänare, ett perspektiv som han ser som viktigt att påminna både sig själv och andra om. Särskilt i en tid av självupptagenhet, som sociala medier bidrar till.
– Om man inte inser att det ledarskap som man har fått är till för andra, inte för en själv, så tror jag att man kommer att gå vilse. Om man inte förstår tjänandet, utan hela tiden söker människors bekräftelse, så blir det svårt. Jesus talar så mycket om detta.
Ledarskapet går ut på att andra ska växa och i grunden handlar det om att ha rätt människosyn, framhåller Pelle.
– De är inte där för min skull, utan för att vara det som Gud har tänkt för dem. När Jesus såg på lärjungarna så var de inte i första hand arbetsredskap utan det var något som skulle få hända inom dem. Att se och hjälpa människor där de är i livet är ett steg som vi aldrig kan hoppa över.

Vi går tillbaka till hösten förra året, då Pelle blev ombedd att gå in som tillförordnad föreståndare. Vilka tankar gick igenom hans huvud?
– I det läget trodde jag inte att det skulle bli så länge, men det var självklart för mig att säga ja. Jag insåg att det behövdes någon som vandrat på dessa vägar och förstod vad det innebar, som kunde skapa trygghet i pastorskåren och i församlingarna.
Nu har det gått en tid med många möten med människor. Inte minst under de stora sommarkonferenserna. Pelle berättar att han fått frågor, men även mycket personlig uppmuntran. Han har också hunnit landa lite i sitt uppdrag, där han ser som det viktigaste att skapa goda förutsättningar för tiden efter de två år han är vald på. Samtidigt måste verket få gå vidare även under hans eget ledarskap, konstaterar Pelle.
– Jag har många idéer, är viljestark och ganska driven, så jag försöker hålla tillbaka lite och hitta en balans. För en tid som denna ska jag använda mina gåvor på ett bra sätt.

Ibland har han uttryckt att det ägnas för mycket tid åt det interna, åt oväsentligheter. Var vill han att krutet ska läggas? Pelle svarar med exempel från Bibeln.
– Man kan stå och vara radikal i öknen som Johannes döparen, men jag skulle föredra att vi likt Jesus rör oss i fiskeläget där människorna är. Jag tror att det ständigt finns något som vill dra oss inåt, det är så mycket som vi skulle kunna göra annorlunda. Men vi behöver lägga rimlig energi på att bli bättre i vår verksamhet och mer energi på att betyda något i den här världen.
Detta ligger också i linje med Pingsts inriktning just nu, som är att särskilt satsa på att nå nya, unga och utsatta människor. Pelle berättar om sin kärlek till LP-verksamheten och det arbete som görs för unga människor som lider av psykisk ohälsa.
– Att under en tid då man skulle ha hela livet framför sig och framtidstro, få brottas med meningslöshet, det är så oerhört sorgligt. Men jag tror att när människor hittar sin uppgift i Jesus Kristus, så blir en del av de andra problemen mindre.

Efter att ha lyssnat in rörelsen under ett halvår har arbetet nu börjat med att ta ut kursen framåt för Pingst FFS, inom olika områden. Pelle betonar särskilt hur viktigt det är att den unga generationen är med i processen, så att det byggs något som de själva vill vara en del av. Unga ledare måste få förtroende och förutsättningar.
En viktig slutsats han drar är att den lokala församlingen behöver vara mer i fokus än det centrala arbetet. Att främja nätverk för samarbete blir ett sätt att stötta inte minst de små församlingarna.
– Jag tror att våra större församlingar behöver ta ansvar för de mindre församlingarna och att vi som samfund ska satsa mer på att utvecklas regionalt än nationellt.

Det är naturligt att frågor om ledarskap får en viktig plats i arbetet framåt, hur det ska breddas och bli mer transparent. Har Pelle själv en cirkel av ledare runt sig som han är ansvarig inför?
– Jag har en grupp som kallas Pingst Referens. Personerna som ingår i den är viktiga för mitt andliga liv och mitt sätt att leda på. De har varit öppna mot mig om vad som är bra hos mig och vad jag behöver jobba med. Även i min hemförsamling har min förkunnelse, mitt ledarskap och min attityd vid olika tillfällen utvärderats.
– Jag tror att vi behöver hitta trygga rum att anförtro oss och ta emot feedback i, både formellt och informellt. I vår pastorsgemenskap behöver vi hitta ett ännu bättre sätt att hålla varandra ansvariga och då jobba med både struktur och kultur.
Pingströrelsen har vuxit fram ur en anda av entreprenörskap och karismatik och självklart har detta påverkat ledarskapskulturen, konstaterar Pelle. Själv ser han gärna att ledare med starka tjänstegåvor får gott om utrymme, men inser också att det finns risker. Inte minst om de har stor makt att fatta beslut samtidigt som de står för ensamma.
– Jag tror att ju fler människor jag har runtom mig med andra tjänstegåvor än mina, som förstår helheten, som lyfter fram mjuka värden som exempelvis själavård och som vågar ställa kritiska frågor, desto friare kan jag själv vara att leda i det som är mina gåvor. Det är då dynamiken uppstår.

Till de ärenden som finns på Pingsts agenda hör att fler kvinnor ska komma in i ledarskap, inte minst som föreståndare där de nu bara utgör cirka 20 procent. När han får frågan hur han själv vill bidra till detta, tänker Pelle efter länge innan han svarar.
– Jag hoppas att inget i mitt liv blir till hinder för någon annan att göra Guds vilja. Hellre än att tänka för mycket manligt och kvinnligt, vill jag tänka att vi är syskon i Herren. Jag är nog inte en vän av kvotering men jag är en ovän av att begränsa människor. Jag hoppas att kvinnor och män som är kallade av Gud ska känna sig uppmuntrade och uppbackade av mig, att jag ser på dem med glädje.

Ett område som ligger honom särskilt varmt om hjärtat är missionen. Den har funnits som en röd tråd genom pingströrelsens historia och är fortfarande lika aktuell, framhåller Pelle.
– Vi behöver vara rädda om detta och inte bli oss själva nog. Jag tänker också att det gäller att uppmuntra nästa generation av missionsledare i pingst, att se och hjälpa dem.
– Jag känner ju ibland att jag skulle vilja kasta mig in ännu mer i det internationella, men jag inser att det är Sverige som jag ska prioritera just nu.

Till hemmaplan hör Pelles egen församling Ulriksbergskyrkan, som betyder mycket för honom.
– Jag känner inte att jag är färdig där. Jag mår väl av att leva med människor i deras brottning och möta dem söndag efter söndag. Jag tänker att det är den lokala församlingen som är frontlinjen i Guds rike.

Mitt i alla åtaganden så har han också sin familj och det är svårt att få det hela att gå ihop.
– Min fru och jag lever nära varandra och delar allt, men det är klart att jag önskar att jag hade mer tid med mina barn och barnbarn. Jag tror nog att de känner det också, de säger det ibland lite fint. Men i mitt hjärta är de i första rummet.
Var ser han sig själv om tre till fem år? Förverkligar han någon helt annan dröm i livet då?
Pelle ler och säger att han inte är någon drömmare.
– Jag har fullt upp med det som är här och nu. Tina har däremot ett större behov av att veta var det hela tar vägen, så ibland har vi ändå de där samtalen. Det är ju inte omöjligt att jag hamnar på missionsfältet igen som pensionär.

Text: Noomi Lind, foton: Josef Maxson

FAKTA

• Pelle Hörnmark är föreståndare för Pingst FFS och för Ulriksbergskyrkan i Växjö. Han var också föreståndare för Pingst 2008-2016.
• Han är gift med Tina och har tre barn och sju barnbarn.
• En ledig dag tar Pelle gärna en sväng med båten eller motorcykeln, eller spelar golf. Han ägnar sig även åt lite jakt och tycker om att bygga och laga saker i sitt garage.

Tre råd från Pelle Hörnmark – Så håller ditt ledarskap

1. Påminn dig ofta om varför du gör det du gör.
2. Försök att vara dig själv – den som Gud har gjort dig till.
3. Se till att ha roligt regelbundet.